Skrotpärla: Jaguar XJ6L 1977
British Leyland började sälja Jaguar XJ 1968, och produktionen fortsatte genom flera plattformsgenerationer (och företagsägare) tills för bara några år sedan. Den ursprungliga XJ ansiktslyftades två gånger, 1973 och 1979, med försäljningen av den sexcylindriga versionen som sträckte sig till 1987 (Serie 3-bilar med V12 byggdes till och med 1992). Produktionssiffrorna var aldrig särskilt höga, men dessa bilar visade sig vara populära i USA och jag hittar dem fortfarande då och då under mina skrotresor. Här är en Series 2 XJ6-salong som dök upp på en självbetjäningsgård i Denver-området i vintras.
Jaguar introducerade en version med lång axelavstånd av XJ sedan för 1972, vilket gav den en fyra-tums stretch för att bättre kunna konkurrera mot den planerade Rover P8. Eftersom Rover var ett annat brittiskt Leyland-märke, var det som att Buick satsade stora resurser på att krossa ett hot från Oldsmobile, till nackdel för hela företaget. Salongerna med långa hjulbas visade sig i alla fall vara så framgångsrika att de korta fyrdörrarna fick yxan ett par år senare (coupéerna stannade på det kortare chassit). Jaguar fortsatte att lägga till ”L”-märket till saloonerna ett bra tag efter det, förmodligen för att det såg stilrent ut.
Lacken på alla överkroppsytor har nukats ner till stålet av den obevekliga High Plains-solen, så vi kan anta att den här bilen tillbringade ett decennium eller tre sittande parkerad utanför.
Det kan ha börjat i Arizona, en av få platser med hårdare solljus än östra Colorado.
Är det möjligt att den verkligen svängde bara 46 630 mil under sin livstid? Med de flesta bilar av denna årgång skulle jag anta att den femsiffriga vägmätaren har vridits om en eller två gånger. Med en Jaguar och dess besvärliga elektriska komponenter tillverkade av Prince of Darkness är det dock inte så säkert kort. För att äga en bil som denna måste du vara villig och kunna ge den de pengar och det arbete som krävs för att stanna på vägen; inte många är lämpade för detta ansvar.
Interiören ser ut att ha varit i mycket fint skick innan bilen parkerades på en åker någonstans.
Inredningen av trä har sett bättre dagar.
Tillbaka på 1970-talet hade Mercedes-Benz ett stort försprång gentemot Jaguar med mekanisk sofistikering och byggkvalitet, visserligen, men Jaguar slog dessa Stuttgarters helt enkelt när det gällde att få en bilinteriör att kännas som en miljardärs bibliotek.
Motorn är en 4,2-liters XK6 raksexa, klassad till 162 hästkrafter och 225 pundfot. Det var respektabel kraft för 1977, då den 425 kubiktum (7,0-liters) V8:an i de mest kraftfulla nya Cadillac-modellerna bara gjorde 180 hästar (och mäktiga 320 pundfot).
Den enda tillgängliga växellådan var en treväxlad Borg-Warner automat.
Prislappen för denna bil var coola $15 000, vilket kommer till cirka $76,335 i 2022-dollar. XJ12L-salongen med tolv slag kostade $17 250 det året ($87 785 idag). En ny 1977 Mercedes-Benz 280E sedan kostade $16,467 ($84,800 nu); den var mer solid men mer stabil, och den hade bara 142 hästar under huven i USA-marknaden. I vilket fall som helst ville du ha den längre axelbasen 280ES om du behövde baksätesrummet i Jag (det gjorde du, om du planerade att imponera på alla på diskot med kvaliteten på dina fritidsläkemedel), och den bilen var listad på 19 217 $ (97 795 USD 2022).
Detroit kunde sätta dig på ännu flashigare hjul 1977, och det skulle inte ha kostat dig nästan lika mycket som en XJ. Vad sägs om en Lincoln Mark V, prissatt till bara $11,396 (plus ytterligare $2,100 för Givenchy Edition med Majestic Velour-interiör)?
Ändå finns det inget som en äkta Jaguar.
Det hade kunnat fixas till, men det hade inte varit så meningsfullt med fina exempel på långt under tio tusen.
”Den här bilen köptes året vi vann världscupen!”
:
